torsdag 4 februari 2010

Tre män i en båt

För att råda bot på midvinterns melankoli (så farligt är det de facto inte, vi är ju redan en modig bit inne i februari) kan man med fördel ta en loppisrunda. Mitt gebit är att rota bland de dammiga böckerna som övergivits av sina ägare och nu för en tynande tillvaro i diverse lådor och kartonger. Vad kan man då hitta? Snarare borde man kanske fråga sig vad man inte kan komma över?

Eller vad sägs om följande?

"Jag vet inte någon mera härlig känsla än att segla. Det kommer så nära flygning en människa än så länge kan komma - utom i drömmen. Den brusande vindens vingar tycks bära en framåt, man vet inte vart. Man är inte längre en stackars svag, pustande jordvarelse som mödosamt krälar fram på marken - man är ett med naturen! Ens hjärta slår mot naturens hjärta! Hennes underbara armar omslingrar en och trycker en till hennes bröst. Ens själ är ett med hennes, ens lemmar blir lätta. Luftens röster sjunger för en. Jorden tycks oändligt avlägsen och oändligt liten, och molnen ovanför ens huvud är ens bröder, och man sträcker armarna mot dem."

Jerome K. Jerome "Tre män i en båt", ursprungligen från 1889, med illustrationer av Gunnar Brusewitz (Bonniers 1962) är min nyaste kompanjon under mina fåtöljseglatser!