Skeppslunch

Dagen har spenderats på klubben. Tack vare en delikat lunch med tillhörande dessert lyckades vi rigga Caramia utan varken större eller mindre problematik. En vår resulterade riggandet i att vi seglade hela sommaren utan maststrumpa - något vi försöker undvika i fortsättningen främst genom att låta strumpan sitta kvar på masten hela vintern.

Appropå delikat lunch. Existerar den multifunktionella mikropizzan i övriga Norden? Nedan förevisas ett exempel på hur man bäst avnjuter den simpla skeppslunchen kall. Tilläggas bör att den produceras i hela 15 000/h. Mysigt!

De första finska jordgubbarna och hemmagjorda
mandlar med vitchokladöverdrag.

Dags att myra!

Under sen gårdagskväll tog vi i bruk en gammal och beprövad metod. Vår käre vän och skeppare på folkbåten Vilja hade nämligen försett oss med en påse sågspån. Det var dags att myra! Vi kartlade läckande områden i bordläggningen för att sedan surra fast ett plastämbar i båtshaken och fylla det till hälften med sågspån. Ett stadigt grepp om båtshaken och ämbaret trycktes ner under vattenytan så nära skrovet som möjligt. Sågspånen tog sig strategiskt ur ämbaret och sögs in mot bordläggningen. Vi väntade några minuter och noterade utmärkt resultat. "Så här gjorde de gamla vikingarna." konstaterade vi förnöjt och önskade Caramia god natt.

Att myra härstammar från tider då man offrade myrstacken för sin läckande träbåt.

Hög vattenlinje

Vi kan bara konstatera att folkbåten är ett mycket trivsamt och vackert släkte. Trots att Caramia i förrgår låg lite obekvämt på nosen kunde man inget annat än vara stolt över henne. Hon är en tuffing att räkna med!

Äventyret

Några varma vårdagar har väl också vi här på finska västkusten förunnats med eftersom vårrustningen nu nått sin kulmen och Caramia återigen stiftat bekantskap med sitt rätta element.

Det är något särskilt med sjösättning, på något sätt så definitivt. Början på äventyret, något nytt och spännande. Samtidigt funderar man om man faktiskt är redo, om man kommit ihåg allt det viktiga och det man prioriterat bort och förträngt dyker på nytt upp ur det undermedvetna. Så är det väl med allt man åtar sig här i livet, var sak har sin tid och troligen är man aldrig riktigt redo för äventyret.

Att ha träbåt är ett oändligt äventyr och om farhågorna om flytförmågans vara eller inte vara kombineras med "berg-o-dalbane"-turen nerför rälsen kan nog åtminstone jag hoppa över Wasalandia eller Borgbackens nöjesfält i sommar.

Kort och gott kan alltså sjösättningen konstateras vara ett fullbordat faktum. Under skrivande stund flyter Caramia redan vid sin egna bryggplats efter en natt på vaggan i marvattnet och nu med lite flythjälp av pumpen som troligen kan lyftas iland i morgon bitti.

Sommarens äventyr är här!

Tack M för de fina fotografierna!

Tisdagsdilemma

Lackeringen är slutförd och vi står i valet att sjösätta i övermorgon eller nästa vecka. Små finjusteringar kvarstår, men är det inte alltid så...?

För att göra längtan och tillvaron lite
svårare - Caramia under spinnakersegling.

Försomrig entusiasm

Trots att stegarna bjudit in till knog har det kyliga vårvädret satt käppar i hjulen. Snart är det ändå dags - första sjösättningen sker på lördag. Då lösgör sig äntligen skorvarna för att klyva vattenytan med en försomrig entusiasm. Inne i skjulet väntar vi bara på lackväder. Prognosen för helgen låter dock lovande. Vågar man hoppas?

Söndag i sängen hos mig

Vissa morgnar är alldeles oerhört särskilda och då är det klokt att ha en överraskning eller två. Imorse drog jag följande två dyrgripar ur kuddvaret:

Det näpna verket Segel genom Sekler (1962) av Sam Svensson, vackra illustrationer av Gordon Macfie. Förra ägaren hade läst med varsam hand och stuckit in noga utvalda urklipp bl.a. från DN 1961, Svenska Dagbladet 1969, 1978 och 1982. Ett urklipp handlar t.ex. om det klassiska sjömysteriet halvbriggen Mary Celeste som 1872 hittades drivande ute på Atlanten med alla segel satta, fyllda lastrum men utan en själ ombord.

Den andra rariteten är Kungliga Sjökrigsskolans Lärobok i Navigation från 1945. Vi noterar att Caramias egen Jokamiehen merenkulunopas (1958) får konkurrens - och en del komplettering.

"Nu äro alla segelfartyg borta ... och överallt på stora och små hav har man glömt bort att segla, och där blåsa nu oräkneliga naturkrafter bort till ingen som helst nytta."

Segel genom Sekler