ROOPE

Igår skramlade det i postluckan och till min lycka var det vårens nummer av ROOPE som förde oljud. Tyckte att den kändes ovanligt tunn, men tänkte inte desto mera utan bläddrade godtroget vidare. Till de som inte är bekanta med ROOPE kan jag avslöja att halva numret alltid består av både den finska och den svenska versionen. Så plötsligt befann jag mig alltså vid sista bladet och till min förfäran insåg jag att den svenska verisonen var spårlöst försvunnen.

Så där smådiskret kan jag ju nämna att svenskans ställning i Finland är för tillfället en mycket het komponent i den politiska diskussionen. Så igår i riksdagsvalets efterdyningar fattade jag tangentbordet snabbt och sände in ett lite oroligt e-mail till ROOPE: "Får jag fråga, är det ett misstag att den svenska versionen av numret uteblivit?" Svaret kom snabbt och kort sammanfattat: "Ni är säkert registrerade som finskspråkiga och därför har ni fått den finska tidningen. Vill ni byta till svenska?" Jag andades ut.

Läs mera om ROOPE här och vi inser att tidningen faktiskt förnyats och blivit tjockare än förut. Så bra!

Lirar på annan ort

R I K S G R Ä N S E N

På mitt nattduksbord

I januari gavs publikationen "Vårt gemensamma världsarv" ut i världsarvskommunerna Korsnäs, Malax, Korsholm, Vörå och Vasa. Den damp aldrig ner i vår postlucka, men hurtigt nog frågade vi efter den på stadsbiblioteket. För den som önskar mera än en förkortad version, kan istället ta sig en titt i verket Ekot från istiden: Kvarkens skärgård - ett världsarv (2010) av Tiina Hietikko-Hautala.

Vellamo

Bakom Kosterns propeller fortsätter finlirandet. De tidigare renskrapade fläckarna på botten har nu blivit slipade och oljade, nästa steg blir målning av några varv primer och sedan giftfärg på hela botten. Vattenlinjen är också slipad och väntar även den på målning.

Följande ryck är att slipa lackytorna, såväl fribord, akterspegel och sargar som sittbrunn. Än så länge känns inte den inplanerade sjösättningen i början av maj alltför ambitiös. Aprilvädret har trots sin ombytlighet redan bjudit på "nästan-lack-väder", eller vad sägs om +9 °C en eftermiddag ner i veckan?

Ibland kommer det också ett förtjusande hårigt stycke jycke på besök. Med sig hade han denna gång en lika förtjusande handduk. Som tack serverades en tur till båtskjulet. Handduken Vellamo av Maija Louekari säljs för Marimekko. Vellamo är havets gudinna i Kalevala och uttalas givetvis med ett kort å-ljud på slutet. För den som inte är så bevandrad i den finska mytologin kanske istället tänker på Merikeskus Vellamo - Maritimcentret Vellamo.

Kanske handduken gungar på kroken i pentryt i sommar?

Insynsskydd

Alltid emellanåt är det ju svajigt och guppigt och när man minst önskar kallar toaletten. Man lutar sig över och ser den karakteristiska pottan fastsurrad vid mastfoten. Så reser man sig, monterar ner flytvästen och dyker ner i garderoben för att fiska upp ett tillfälligt insynsskydd. Skynket, ofta i form av en avlång handduk, fästs fast i ruffluckan. Det här är förstås ingen långsiktig lösning, så när man kastat av sig regnstället, sjunkit ner på pottan och drar sig en lättnadens suck faller givetvis den idiotiska handduken ner. Och där sitter man då i fören till allmän beskådan och kan inget annat än muttra.

Så nu tar vi oss alltså en funderare. Skall vi fortsätta muttra i sommar eller hitta den optimala lösningen? Kunde köksbordets vaxduk vara ett alternativ? Skulle ju förutsätta ett smartare upphängningssystem...

Lite brackvattenstänk skall den väl tåla!
Tyget torde vara 60-talets Finlayson, går att köpa som metervara.

Mot Mjältön

Bäst att börja avrunda fjolårssommarens seglats innan årets säsong tar vid. Och jo, vi var ju i Örnsköldsvik, blivit där längre än planerat pga en utdragen kuling. "Du, vi hinner nog inte med Ulvön..." Vi blickade och längtade ut. När Caramia var så gott som redo konsulterades en yrkesskeppare: "Ursäkta, men... Hur ser vädret ut där ute - så där i praktiken?" Med rådet att runda Älgön släpptes damen lös. Vi vinkade av kungen med sin tågbana och tog kurs mot Mjältön.

En kraftig medvind och Caramia gjorde riktigt bra ifrån sig. Vid höggrundet krängde hon till och vi fick smaka på krafter som arbetats upp under dagen. Själv tog jag tillfället i akt och bjöd på både jämmer och gnäll, men tystnade i samma stund som vi möttes av M/F Ulvön som rullade fram i dalarna. Jag bröt en bit Fazers blå, kikade på skepparen och log som ett Hangö Kex. Nästan en timme senare, runt 21:30 låg vi i den lagunliknande Baggviken och mörkret sjönk över oss. "Sover du? Kanske vi hinner till Ulvön i alla fall...?"

En burk Hangö Lakrits med sitt smil!
I en reklamslogan för Hangö Kex år 1926
kan man gott och väl ersätta flygarens med seglarens
- eller varför inte folkarens.

Kuun valo sulostuttaa lentäjän tietä, Hangon keksit nauttijansa mieltä.
Månljuset flygarens väg upplyser, väl hemma han med Hangökexen myser.

Mjältön, precis så spännande som vi väntat oss. Stentrappor som leder in en på farligheter, grottor med stora sugande gap, näsor som pryder bergsväggen och som vädrar minsta lilla farkost... Och höjden sedan! Med sina 236 m över havet stoltserar Mjältön som Sveriges högsta ö. Och är man tillräckligt vaken serveras också spår av björn. Det gör inte tillvaron sämre precis!

Gone to the boat

Här var det tight!

Ylläs var fantastiskt. Skopje var fantastiskt. Men, inget går upp mot att trampa iväg till skjulet för att riktigt på riktigt sätta i gång med skrapandet. Så här efter kvällste och nybakade scones känner vi bara glädje och grym lättnad över att vi hälsade på damen precis just den här eftermiddagen. Och tack M för det goda sällskapet!