Om vinschar

Plötsligt, mitt i en stagvändning, märker man att något inte är som det brukar (läs: borde). Skot vinscharnas dämpade surrande har för ett ögonblick bytts ut mot en metallisk klang, ett rasslande, en tydlig dissonans. Man frågar sig när man senast ägnade en tanke åt sina vinschar, dessa trogna hjälpmedel som alltid förväntas fungera utan desto mera omsorg.

De facto är de allra flesta folkbåtar utrustade med de legendariska Andersen 102 vinscharna som sägs hålla åtminstone hundra år om man bara kommer ihåg att serva dvs. plocka isär dem och smörja med vinschfett. Utförliga instruktioner finns här. Reservera tillräckligt med tid för göromålet i synnerhet om vinscharna inte varit öppnade på ett tag, förse dig med skiftnyckel och gummiklubba och sätt igång! Glöm för all del inte att man inte riktigt kunde fästa klackarna i trumman då ifrågavarande vinsch konstruerades och dessa kan riskera att åka i sjön ifall man inte är försiktig.

Gott folk! Serva era vinschar!

Närkontakt med vinsch

Midsommarhelg

Midsommar och spöregn - det är väl en ganska typisk nordisk kombination? Låt oss ändå hoppas att solglimtar slår oss med häpnad i helgen. Dagar som idag minns vi förstås tillbaka till midsommaren år 2006. Solen värmde och Finska Viken vimlade av segel. Det var vår första midsommarseglats tillsammans. Vi tog oss från NJK:s klubbhamn Björkholmen via Stora Bredskär till NJK:s skärgårdshamn Högholmen med Sjöscoutkåren Vikingarnas HlewagastiR, en Finn 35:a. Det här var tider då Caramia lirade på annat håll.

Trevlig midsommar!

Sömnadskonst

Så här mellan onsdagskappseglingar, kvällsseglatser och arbetsturer passar vi på att arrangera syjunta. Det långväga tyget anlände för en tid sedan och löstes ut i förra veckan. Genast anlitades professionell hjälp och idag har vår sömnadsexpert lagt ner själ och hjärta i våra båtmadrasser. Med ett madrassöverdrag färdigt och ett uppsprättat tar vi kväll och belönar oss med filmen Maria Larssons eviga ögonblick. Måtte madrasserna hålla minst 50 år!

På Djupis

Ibland blir saker och ting aldrig som man tänkt sig. Vår första egentliga tur blev rena eskapaden. Och vi kan inte skylla på dåligt väder, ogynnsam vindriktning, bristande förberedelser, utebliven mat, ostadig motorställning eller känslig motor. Vi kan bara gå med svansen mellan benen och ångra vårt dåliga humör. Men något har vi väl ändå lärt oss - att alltid ge sig tid att byta till brukssegel för att spara kappseglingssegel till banan. Sedan är det kanske klokt att reda ut meningsskiljaktigheter innan avfärd - i förebyggande syfte så att säga.

Port Djupkastet - en underbar förrgårdagskväll
i bleke och solsken. Bastubad i den sena
aftonen och plättkalas till frukost.

Salongsbord

Avsaknaden av ett salongsbord är ibland svår att bemästra. När det vill sig riktigt illa slänger jag en kökshandduk över den kemiska toaletten och försöker att inte tänka på vad det temporära bordet egentligen är ämnat för. Jag dukar upp, tänder stormlyktan och myser i skär träbåtsromantik. När middagen lagt sig slinker stämningen oförhappandes ut genom ruffluckans ventilationsgaller. Någon behöver visst på toa.

Är vädret glatt dukas det ofta upp på akterdäck eller aktertoft. Är man riktigt hugad breder man ut sig på bryggan eller på en varm klippa. Då tänker man inte ens på något som heter så underligt som, som... Var det salongsbord?

Idag ses menyn över för de två inkommande dagarna till sjöss. Och ja, de har lovat regn. Var i hela friden är vårt salongsbord?

s/y Grisslan

Ett axplock av salongsbord. Flera varianter tas gärna
emot som tips t.ex. i kommentarsfältet nedan.

(1) Träbåtsakuten
(2) s/y Virgo
(3) s/y Lotte
(4) s/y Alkan

Lill-Inga L-1

Foton från Finlands Folkbåtsförbund
På Facebook Suomen Kansanveneliitto

Folkbåtens historia är inte bara svenskarnas utan ända från begynnelsen har även finländarna haft sitt finger med i spelet. Hur vi sedan värnat om vårt träbåtsarv är ett annat kapitel. Kanske har vi ändå börjat komma till insikt.

Finlands första Folkbåt Lill-Inga, segelnummer L-1, byggd på Wilenius båtvarv 1942 restaureras äntligen efter många svängar på sjöfartsmuseet Merikeskus Vellamo i Kotka.

Lukt av gammal skuta?

Det årliga finskurandet är förbi. Vårt varma tips är att utrusta dig med svamp, trasa, disk- och tandborste samt en miljö- och trävänlig såpa utblandad med vatten. (OBS! Använd med fördel avlagda borstar för att få så mjuk front som möjligt.) Låt förluckan stå på vid gavel. Frisk luft gör susen! Kryp sedan in i förpiken, håll huvudet lågt och börja gnugga. Snabbt får du uppskattning av en nyfiken geting som granskande surrar in genom förluckan...

Slingra dig förbi bord, spant och kojstommar. Lämna inget till sitt öde. Fortsätt ut mot sittbrunnen i samma ivriga städanda. Gnugga, skura, putsa, pilla - upprepa likt ett mantra. För att inte förblindas av de skimrande lackytorna placerar du metodiskt solbrillorna på näsan.

Motsvarar resultatet målet? Då tar du itu med durkarna som otåligt väntar på land. Gnugga med svampen, stryk med trasan, låt stå. I väntan på inredning kan du dela lunchlåda i goda vänners lag. Som pricken på i:et skurar du också däcket. Nu är din träbåt i toppskick och luktar inte gammal skuta! Och glöm nu för all del inte att lämna skorna på land...