Det var med ett visst vemod som jag vandrade upp längs pisterna i höstas. Jag som mer eller mindre växte upp i pistade backar upplevde plötsligt ett både sårat och sargat Ylläs. Och runt omkring växte pampiga komplex som svampar. Exploateringen av skidorterna är svår.Men nu, när snötäcket lagt sig som ett plåster över fjället tar vi åter kurs mot vårt kära Ylläs och hoppas på rödrosiga kinder och frost i skägget. Raitismaja är ju trots allt gamla, goda Raitismaja.
Innan Riksgränsen stundar Ylläs
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar