Äventyret

Några varma vårdagar har väl också vi här på finska västkusten förunnats med eftersom vårrustningen nu nått sin kulmen och Caramia återigen stiftat bekantskap med sitt rätta element.

Det är något särskilt med sjösättning, på något sätt så definitivt. Början på äventyret, något nytt och spännande. Samtidigt funderar man om man faktiskt är redo, om man kommit ihåg allt det viktiga och det man prioriterat bort och förträngt dyker på nytt upp ur det undermedvetna. Så är det väl med allt man åtar sig här i livet, var sak har sin tid och troligen är man aldrig riktigt redo för äventyret.

Att ha träbåt är ett oändligt äventyr och om farhågorna om flytförmågans vara eller inte vara kombineras med "berg-o-dalbane"-turen nerför rälsen kan nog åtminstone jag hoppa över Wasalandia eller Borgbackens nöjesfält i sommar.

Kort och gott kan alltså sjösättningen konstateras vara ett fullbordat faktum. Under skrivande stund flyter Caramia redan vid sin egna bryggplats efter en natt på vaggan i marvattnet och nu med lite flythjälp av pumpen som troligen kan lyftas iland i morgon bitti.

Sommarens äventyr är här!

Tack M för de fina fotografierna!