Vårt Walsörarne

Dagen då vi landsteg Valsörarna för första gången.

Som tidigare skrivet angjorde vi bryggan på Äbbskär intill den nedlagda sjöbevakningsstationen. Vi hade enbart inmundigat kex och choklad under gång, så första prioritet var att sätta snabbpastan på Trangian.

Efter inspektion av stationen och flera nybyggda fastigheter, beslöt vi oss för att uppsöka den mytomspunna fyren. Stigen var spännande med bjällerklang och prassel* i snår och buskar.

Allt eftersom möttes vi av infotavlor som berättade delar ur Valsörarnas historia. På Ljungheden alldeles intill stigen fanns t.ex. ett stenkummel uppfört till minne av ryska soldater som satt livet till pga. hungersnöd och kylslagna förhållanden år 1809. Trupperna leddes av general Barclay de Tolly i syfte att inta Umeå. Historien berättar att invånarna på Valsörarna senare tröttsamt samlade ihop benrester och skelett som placerades under det ovannämnda kummel.

Vidare tågade vi själva över den Kärleksstig som uppfördes under slutet av 1800-talet. Då var Äbbskär och Storskär två enskilda, vilka numera är sammanslagna pga. landhöjningen.

Orsaken till stigen var den franska järnfyren som specialkonstruerades 1885 av Henry-Lepaute (som även senare skapade Eiffeltornet). Beslutet att resa fyren sköts på, men godkändes 1879 efter att fem fartyg under en och samma natt förliste utanför Valsörarna. Fyren stod på plats 1886.

Under vår vistelse avslöjade en Björköbo att fyren egentligen skulle resas på Äbbskär, att man grävde tills lerbotten var ett kasst faktum. Då uppenbarade sig en ortsbo som kunde garantera berggrund i utbyte mot ett arbete. På den vägen hittade man "bergi" på Storskär och flyttade alltså fyrdelar och de nyresta fyrvaktarbostäderna längs den konstruerade övergången mellan holmarna.

Vi stannade två nätter på den magnifika holmen och ville egentligen inte segla vidare. Tiden blev knapp och vårt nästa stopp skulle bli den egna klubbhamnen Djupkastet. Valsörarna var storslaget och vi återvänder garanterat nästa säsong.

Fyrvaktarbostäderna sett uppifrån den 36m höga fyren.

Mera info kan ses på websidan för Kvarkens naturguide.

*Klanget och prasslet var de ca 100 får som betade fritt på skäret. Därför var det också viktigt att alltid stänga grindarna efter sig.