Mot Mjältön

Bäst att börja avrunda fjolårssommarens seglats innan årets säsong tar vid. Och jo, vi var ju i Örnsköldsvik, blivit där längre än planerat pga en utdragen kuling. "Du, vi hinner nog inte med Ulvön..." Vi blickade och längtade ut. När Caramia var så gott som redo konsulterades en yrkesskeppare: "Ursäkta, men... Hur ser vädret ut där ute - så där i praktiken?" Med rådet att runda Älgön släpptes damen lös. Vi vinkade av kungen med sin tågbana och tog kurs mot Mjältön.

En kraftig medvind och Caramia gjorde riktigt bra ifrån sig. Vid höggrundet krängde hon till och vi fick smaka på krafter som arbetats upp under dagen. Själv tog jag tillfället i akt och bjöd på både jämmer och gnäll, men tystnade i samma stund som vi möttes av M/F Ulvön som rullade fram i dalarna. Jag bröt en bit Fazers blå, kikade på skepparen och log som ett Hangö Kex. Nästan en timme senare, runt 21:30 låg vi i den lagunliknande Baggviken och mörkret sjönk över oss. "Sover du? Kanske vi hinner till Ulvön i alla fall...?"

En burk Hangö Lakrits med sitt smil!
I en reklamslogan för Hangö Kex år 1926
kan man gott och väl ersätta flygarens med seglarens
- eller varför inte folkarens.

Kuun valo sulostuttaa lentäjän tietä, Hangon keksit nauttijansa mieltä.
Månljuset flygarens väg upplyser, väl hemma han med Hangökexen myser.

Mjältön, precis så spännande som vi väntat oss. Stentrappor som leder in en på farligheter, grottor med stora sugande gap, näsor som pryder bergsväggen och som vädrar minsta lilla farkost... Och höjden sedan! Med sina 236 m över havet stoltserar Mjältön som Sveriges högsta ö. Och är man tillräckligt vaken serveras också spår av björn. Det gör inte tillvaron sämre precis!