Häromkvällen bar det iväg på talko till klubbens skärgårdshamn ute i havsbandet. Det är alltför sällan man får njuta av soliga, klara höstdagar med höga skyar och strålande höstglöd på holmarna och skären. Efter att man tagit upp båten för hösten, naturligt nog, blir det inte av. Dilemmat ligger i att träbåten mår bra av att få torka innan kölden. Kanske handlar det också om höstens vemodighet och det faktum att man inte ger sig tid att komma ut, låtsas ha för bråttom.
Skärgården är så gott som tom på båtar, det verkar som om den andas ut efter en hektisk sommar. Det doftar friskt, alla färgerna intensifieras i solskenet, de bekanta platserna framstår i en ny dager.
Kan inte låta bli att på hemfärden, i dieselmotorns monotona brus, medan skymningen sakta lägger sig över fjärdarna, tänka på hur lyckligt lottad man som har tillgång till en välskyddad utfärdshamn på lämpligt avstånd från klubbhamnen (ca 20 M) med fina bryggor och en utomordentlig bastu. För att inte tala om den världsunika skärgård man har privilegiet att segla i.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar