torsdag 8 oktober 2009

Vid närmare eftertanke


För att återgå till brunchen. Det var mitten av augusti och säsongen avslutad. Klobbskat bjöd på lappländsk charm: Djävulsåkrar, bär, stenrösen, mossa och myrar. Och givetvis kunde vi inte motstå Kompass. Vi tömde våra plånböcker och lade därefter ut från fiskehamnen.

Ett utomordentligt solsken med en västlig vind på 7-8 m/s. Vi njöt och trålarna slog följe. Dock beslöt sig Caramia för ett obekvämt skumpande. Sjöbevakningens superpuma uppenbarade sig och gjorde en utdragen lov ovanför. Vi satte kurs mot vårt unika Valsörarne.

Några rejäla portioner vatten och utombordaren startade efter tredje försöket. Vi angjorde bryggan intill den nyss nedlagda sjöbevakningsstationen och konstaterade vemod. Det var som om stunden och allt runtom berättade om en mycket hastig avveckling.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar