Då jag gjorde min sedvanliga, varje höst återkommande, inspektionsrunda med skrapan i högsta hugg, upptäckte jag att sprickorna i roderstäven (till min fasa) blivit större. Nåväl, konstaterade jag till synes kolugn, detta är träbåtsägarens vardag. Det är bara att kavla upp ärmarna och sätta igång.
Först av med rodret för att lättare komma åt stäven, lättare sagt än gjort (ensam), men bevisligen utfört!
Därefter renskrapning med hjälp av varmluftspistol och skrapa. Målfärgen satt väldigt hårt och gjorde arbetet svettigt trots den råfuktiga höstluften. Skiktet målfärg var dock väldigt tunt, på stävens akterkant nästan obefintligt.
Följande i tur står väntan på den första ordentliga köldknäppen som fryser ut vattnet ur träet. Sedan, antagligen runt nyår, inleds efter slipning, impregnering med linolja. Mera om fortsättningen i ett senare skede.
P.S. Har också skrapat på övriga flagnande ställen runtom på skrovet, lyckligtvis är de få, samma öde väntar dessa... D.S.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar