Om vinschar

Plötsligt, mitt i en stagvändning, märker man att något inte är som det brukar (läs: borde). Skot vinscharnas dämpade surrande har för ett ögonblick bytts ut mot en metallisk klang, ett rasslande, en tydlig dissonans. Man frågar sig när man senast ägnade en tanke åt sina vinschar, dessa trogna hjälpmedel som alltid förväntas fungera utan desto mera omsorg.

De facto är de allra flesta folkbåtar utrustade med de legendariska Andersen 102 vinscharna som sägs hålla åtminstone hundra år om man bara kommer ihåg att serva dvs. plocka isär dem och smörja med vinschfett. Utförliga instruktioner finns här. Reservera tillräckligt med tid för göromålet i synnerhet om vinscharna inte varit öppnade på ett tag, förse dig med skiftnyckel och gummiklubba och sätt igång! Glöm för all del inte att man inte riktigt kunde fästa klackarna i trumman då ifrågavarande vinsch konstruerades och dessa kan riskera att åka i sjön ifall man inte är försiktig.

Gott folk! Serva era vinschar!

Närkontakt med vinsch

Midsommarhelg

Midsommar och spöregn - det är väl en ganska typisk nordisk kombination? Låt oss ändå hoppas att solglimtar slår oss med häpnad i helgen. Dagar som idag minns vi förstås tillbaka till midsommaren år 2006. Solen värmde och Finska Viken vimlade av segel. Det var vår första midsommarseglats tillsammans. Vi tog oss från NJK:s klubbhamn Björkholmen via Stora Bredskär till NJK:s skärgårdshamn Högholmen med Sjöscoutkåren Vikingarnas HlewagastiR, en Finn 35:a. Det här var tider då Caramia lirade på annat håll.

Trevlig midsommar!

Sömnadskonst

Så här mellan onsdagskappseglingar, kvällsseglatser och arbetsturer passar vi på att arrangera syjunta. Det långväga tyget anlände för en tid sedan och löstes ut i förra veckan. Genast anlitades professionell hjälp och idag har vår sömnadsexpert lagt ner själ och hjärta i våra båtmadrasser. Med ett madrassöverdrag färdigt och ett uppsprättat tar vi kväll och belönar oss med filmen Maria Larssons eviga ögonblick. Måtte madrasserna hålla minst 50 år!

På Djupis

Ibland blir saker och ting aldrig som man tänkt sig. Vår första egentliga tur blev rena eskapaden. Och vi kan inte skylla på dåligt väder, ogynnsam vindriktning, bristande förberedelser, utebliven mat, ostadig motorställning eller känslig motor. Vi kan bara gå med svansen mellan benen och ångra vårt dåliga humör. Men något har vi väl ändå lärt oss - att alltid ge sig tid att byta till brukssegel för att spara kappseglingssegel till banan. Sedan är det kanske klokt att reda ut meningsskiljaktigheter innan avfärd - i förebyggande syfte så att säga.

Port Djupkastet - en underbar förrgårdagskväll
i bleke och solsken. Bastubad i den sena
aftonen och plättkalas till frukost.

Salongsbord

Avsaknaden av ett salongsbord är ibland svår att bemästra. När det vill sig riktigt illa slänger jag en kökshandduk över den kemiska toaletten och försöker att inte tänka på vad det temporära bordet egentligen är ämnat för. Jag dukar upp, tänder stormlyktan och myser i skär träbåtsromantik. När middagen lagt sig slinker stämningen oförhappandes ut genom ruffluckans ventilationsgaller. Någon behöver visst på toa.

Är vädret glatt dukas det ofta upp på akterdäck eller aktertoft. Är man riktigt hugad breder man ut sig på bryggan eller på en varm klippa. Då tänker man inte ens på något som heter så underligt som, som... Var det salongsbord?

Idag ses menyn över för de två inkommande dagarna till sjöss. Och ja, de har lovat regn. Var i hela friden är vårt salongsbord?

s/y Grisslan

Ett axplock av salongsbord. Flera varianter tas gärna
emot som tips t.ex. i kommentarsfältet nedan.

(1) Träbåtsakuten
(2) s/y Virgo
(3) s/y Lotte
(4) s/y Alkan

Lill-Inga L-1

Foton från Finlands Folkbåtsförbund
På Facebook Suomen Kansanveneliitto

Folkbåtens historia är inte bara svenskarnas utan ända från begynnelsen har även finländarna haft sitt finger med i spelet. Hur vi sedan värnat om vårt träbåtsarv är ett annat kapitel. Kanske har vi ändå börjat komma till insikt.

Finlands första Folkbåt Lill-Inga, segelnummer L-1, byggd på Wilenius båtvarv 1942 restaureras äntligen efter många svängar på sjöfartsmuseet Merikeskus Vellamo i Kotka.

Lukt av gammal skuta?

Det årliga finskurandet är förbi. Vårt varma tips är att utrusta dig med svamp, trasa, disk- och tandborste samt en miljö- och trävänlig såpa utblandad med vatten. (OBS! Använd med fördel avlagda borstar för att få så mjuk front som möjligt.) Låt förluckan stå på vid gavel. Frisk luft gör susen! Kryp sedan in i förpiken, håll huvudet lågt och börja gnugga. Snabbt får du uppskattning av en nyfiken geting som granskande surrar in genom förluckan...

Slingra dig förbi bord, spant och kojstommar. Lämna inget till sitt öde. Fortsätt ut mot sittbrunnen i samma ivriga städanda. Gnugga, skura, putsa, pilla - upprepa likt ett mantra. För att inte förblindas av de skimrande lackytorna placerar du metodiskt solbrillorna på näsan.

Motsvarar resultatet målet? Då tar du itu med durkarna som otåligt väntar på land. Gnugga med svampen, stryk med trasan, låt stå. I väntan på inredning kan du dela lunchlåda i goda vänners lag. Som pricken på i:et skurar du också däcket. Nu är din träbåt i toppskick och luktar inte gammal skuta! Och glöm nu för all del inte att lämna skorna på land...

Onsdagssegling

Årets premiärtur företogs i strålande vackert försommarväder och friska vindar på omkring 7 m/s. Evenemanget var den andra deltävlingen om det ärorika Vasamästerskapet som under tio onsdagar under våren och hösten samlar både nya aspiranter och gamla banrävar för att göra upp om herraväldet på banorna.

Efter att med nöd och näppe hunnit till starten (eller nästan) och under vägen finjusterat både det ena och det andra samt monterat spinnakerutrustningen är inte en tredje plats alls fy skam.

Härligt var det!

The one

Tillfälligheternas tillfällighet gjorde att jag passerade en antikvitetsaffär som skyltade slutförsäljning. Slängde ögat på klockan och gjorde en osmidig U-sväng. Jag anade att något väntade på mig inne i den fullspäckade lagerlokalen. Och som jag sållade och gallrade, beundrade spejsade glasögon från fyra-fem årtionden tillbaka, kände vemod när jag bläddrade i familjealbum från 20-talet. Men längre in, på ett kantstött skrivbord, låg till min nyfikenhet några gamla sjökort ihoprullade - och favoriten, Nautisk Bibliotekskarta, en plansch av Tre Tryckare som jag tog under armen och gick ut.

Skeppslunch

Dagen har spenderats på klubben. Tack vare en delikat lunch med tillhörande dessert lyckades vi rigga Caramia utan varken större eller mindre problematik. En vår resulterade riggandet i att vi seglade hela sommaren utan maststrumpa - något vi försöker undvika i fortsättningen främst genom att låta strumpan sitta kvar på masten hela vintern.

Appropå delikat lunch. Existerar den multifunktionella mikropizzan i övriga Norden? Nedan förevisas ett exempel på hur man bäst avnjuter den simpla skeppslunchen kall. Tilläggas bör att den produceras i hela 15 000/h. Mysigt!

De första finska jordgubbarna och hemmagjorda
mandlar med vitchokladöverdrag.

Dags att myra!

Under sen gårdagskväll tog vi i bruk en gammal och beprövad metod. Vår käre vän och skeppare på folkbåten Vilja hade nämligen försett oss med en påse sågspån. Det var dags att myra! Vi kartlade läckande områden i bordläggningen för att sedan surra fast ett plastämbar i båtshaken och fylla det till hälften med sågspån. Ett stadigt grepp om båtshaken och ämbaret trycktes ner under vattenytan så nära skrovet som möjligt. Sågspånen tog sig strategiskt ur ämbaret och sögs in mot bordläggningen. Vi väntade några minuter och noterade utmärkt resultat. "Så här gjorde de gamla vikingarna." konstaterade vi förnöjt och önskade Caramia god natt.

Att myra härstammar från tider då man offrade myrstacken för sin läckande träbåt.

Hög vattenlinje

Vi kan bara konstatera att folkbåten är ett mycket trivsamt och vackert släkte. Trots att Caramia i förrgår låg lite obekvämt på nosen kunde man inget annat än vara stolt över henne. Hon är en tuffing att räkna med!

Äventyret

Några varma vårdagar har väl också vi här på finska västkusten förunnats med eftersom vårrustningen nu nått sin kulmen och Caramia återigen stiftat bekantskap med sitt rätta element.

Det är något särskilt med sjösättning, på något sätt så definitivt. Början på äventyret, något nytt och spännande. Samtidigt funderar man om man faktiskt är redo, om man kommit ihåg allt det viktiga och det man prioriterat bort och förträngt dyker på nytt upp ur det undermedvetna. Så är det väl med allt man åtar sig här i livet, var sak har sin tid och troligen är man aldrig riktigt redo för äventyret.

Att ha träbåt är ett oändligt äventyr och om farhågorna om flytförmågans vara eller inte vara kombineras med "berg-o-dalbane"-turen nerför rälsen kan nog åtminstone jag hoppa över Wasalandia eller Borgbackens nöjesfält i sommar.

Kort och gott kan alltså sjösättningen konstateras vara ett fullbordat faktum. Under skrivande stund flyter Caramia redan vid sin egna bryggplats efter en natt på vaggan i marvattnet och nu med lite flythjälp av pumpen som troligen kan lyftas iland i morgon bitti.

Sommarens äventyr är här!

Tack M för de fina fotografierna!

Tisdagsdilemma

Lackeringen är slutförd och vi står i valet att sjösätta i övermorgon eller nästa vecka. Små finjusteringar kvarstår, men är det inte alltid så...?

För att göra längtan och tillvaron lite
svårare - Caramia under spinnakersegling.

Försomrig entusiasm

Trots att stegarna bjudit in till knog har det kyliga vårvädret satt käppar i hjulen. Snart är det ändå dags - första sjösättningen sker på lördag. Då lösgör sig äntligen skorvarna för att klyva vattenytan med en försomrig entusiasm. Inne i skjulet väntar vi bara på lackväder. Prognosen för helgen låter dock lovande. Vågar man hoppas?

Söndag i sängen hos mig

Vissa morgnar är alldeles oerhört särskilda och då är det klokt att ha en överraskning eller två. Imorse drog jag följande två dyrgripar ur kuddvaret:

Det näpna verket Segel genom Sekler (1962) av Sam Svensson, vackra illustrationer av Gordon Macfie. Förra ägaren hade läst med varsam hand och stuckit in noga utvalda urklipp bl.a. från DN 1961, Svenska Dagbladet 1969, 1978 och 1982. Ett urklipp handlar t.ex. om det klassiska sjömysteriet halvbriggen Mary Celeste som 1872 hittades drivande ute på Atlanten med alla segel satta, fyllda lastrum men utan en själ ombord.

Den andra rariteten är Kungliga Sjökrigsskolans Lärobok i Navigation från 1945. Vi noterar att Caramias egen Jokamiehen merenkulunopas (1958) får konkurrens - och en del komplettering.

"Nu äro alla segelfartyg borta ... och överallt på stora och små hav har man glömt bort att segla, och där blåsa nu oräkneliga naturkrafter bort till ingen som helst nytta."

Segel genom Sekler

Historiens vingslag

År 2012 fyller Folkbåten 70 år! En bit dokumenterad folkbåtshistoria finns tillgänglig via Finlands folbåtsförbunds hemsida i form av 50-års historiken från 1992 och 60-års historiken från 2002 (tyvärr i stort sett på enbart på finska). Direktlänk här.

I väntan på sjösättning vill vi önska alla trogna läsare och även annat löst folk, Glada Wappen!

s/y Lotte

Vi ramlade in hos danskbyggda och tyskägda Folkbåten Lotte och konstaterade: "Varför göra jobbet bra när man kan göra det perfekt?" Tänk att vakna en morgon, sätta sig upp i kojen och spegla sig i skottets lackering. Wunderbar!

Lotte - hela fem år äldre än Caramia

Se, Lottes hemsida.

Se, Lottes loggbok.

Bilden tagen härifrån.

1970

Dags att kassera originalmadrasser efter över 40 år i tjänst! Och ja, vi ställer oss ständigt frågan om detta ställningstagande är försvarbart - original är original! Om vi inte handlar kvickare än Janssons gris (ett internt uttryck) kommer vi åter igen att ligga med näsorna nertryckta i arvegodset och spekulera i urdjurens vara och icke vara.

Så, idag har vi alltså konsulterat Eurokangas för viss vägledning. Valet lutar mot Sunbrella Solids och möjligtvis färgalternativet Narval. Priset ligger på orubbliga 26,90€/m. Smakar det så kostar det!

En skymt av historia
Kylmäpihlaja 2008

Att pejla läget

(Vad som händer inne i skjulet är en annan femma!)

Än så länge är det ganska tyst på föreningen. Man hör en presenning prassla, en avlägsen trycktvätt, någon höjer volymen på radion, en annan gör en utdragen gir med bilen. Man pejlar läget. Gästhamnen samlar sig efter vintern, för mycket snart spänner sig linan åter runt pollaren, dricksvattnet fyller ut kanistern och bryggan smeks av fötter som parerar vågor i en svajande gång. Snart är det högsäsong!

Blymönja

Varvet är fullt av skrymslen och vrår och bara vissa personer vet var de riktiga skatterna ligger gömda. En god vän trollade fram gammal blymönja och pekade upplysande på lockets varningsetikett: "Läs och begrunda!" Sedan följde ett brett leende. Vad säger ni?

Användning av denna färg vid målning inomhus med undantag av dekorationsmålning och hopdragande av fina linjer och konturer, tillåten endast med yrkesinspektionens tillstånd; manlig arbetare under 18 år eller kvinna må ej utan socialministeriets tillstånd användas i yrkesmässigt målningsarbete, vid vilket arbete nyttjas denna färg.

Blymönjefärg - Dickursby Färgfabriken

Annandag påsk

Påskhelgen har bjudit på strålande vårväder - som gjort för vårrustning. Efter att "jetlagen" från skidsäsongsavslutningen i Abisko och Riksgränsenfjällen samt övriga obligatorium avklarats hade vi tur nog chansen att tillbringa hela dagen på varvet idag. På agendan stod slipning av fribord, mittfiskar och akterspegel samt fläckmålning av botten och köl. Av sliparbete kvarstår ruffsargarna och sittbrunnen, sedan skall det lackas för allt vad tygen håller! Naturligtvis växlades några ord med båtgubbarna som tinat fram mellan turerna. Nu är det vår på allvar!

Glad Påsk!

Påsklördagen till ära minns vi tillbaka till vår seglats Replot runt sommaren 2009. Fotot är taget vid den nedlagda sjöbevakningsstationen på Valsörarna. Vi rekommenderar varmt att ta kurs mellan moränerna - men - införskaffa det lokala sjökortet först, framställt av Sundom Båt- och Farledsklubb rf.

Lähdetään kirpputorille!

Det gäller att ha nyservade tentakler när man smyger längs lopptorgshyllorna. I bilderboksgenren brukar man alltid hitta en och annan med anknytning till havet och skärgården. Isä, lähdetään saareen! (2002) av Markus Majaluoma tog jag under armen för hyggliga 2,50€. Låt oss nu bortse från att boken emellanåt spelar på stereotypier och ja - nästan lyteskomik, för hör och häpna - jag tycker mig skymta en folkbåt bakom pafflådorna på s.14 (!) Nu gäller det bara att taktikera och, för önskad effekt, placera boken nära ett syskonbarn - det är vår aktningsvärda uppgift att föra folkbåtsarvet vidare.

På väg mot kassan skymtade jag också Nautiskt Bildlexikon från 1967, men skyddsomslaget fattades, pärmen var sliten i kanterna och priset låg på svidande 20€, så den fick fortsätta sin rafflande resa på hyllan...

Itämeri

Itämeri är den finska termen för Östersjön - eller varför inte den isländska termen Eystrasalt. På BalticSeaNow.info finns åtta bloggare med olika förhållanden till Östersjön: konstnär, lärare, fiskare, skeppare, miljöaktivist och student. Personligen lyfter jag fram konstnären Pive Toivonens blogg och hennes fantastiska och lekfulla målningar ur skärgårdslivet. Se, Reflections from the Archipelago - Pive Toivonen. I senaste inlägg "Rotten ice" har hon en intressant brygga till det omdebatterade riksdagsvalet.

ROOPE

Igår skramlade det i postluckan och till min lycka var det vårens nummer av ROOPE som förde oljud. Tyckte att den kändes ovanligt tunn, men tänkte inte desto mera utan bläddrade godtroget vidare. Till de som inte är bekanta med ROOPE kan jag avslöja att halva numret alltid består av både den finska och den svenska versionen. Så plötsligt befann jag mig alltså vid sista bladet och till min förfäran insåg jag att den svenska verisonen var spårlöst försvunnen.

Så där smådiskret kan jag ju nämna att svenskans ställning i Finland är för tillfället en mycket het komponent i den politiska diskussionen. Så igår i riksdagsvalets efterdyningar fattade jag tangentbordet snabbt och sände in ett lite oroligt e-mail till ROOPE: "Får jag fråga, är det ett misstag att den svenska versionen av numret uteblivit?" Svaret kom snabbt och kort sammanfattat: "Ni är säkert registrerade som finskspråkiga och därför har ni fått den finska tidningen. Vill ni byta till svenska?" Jag andades ut.

Läs mera om ROOPE här och vi inser att tidningen faktiskt förnyats och blivit tjockare än förut. Så bra!

Lirar på annan ort

R I K S G R Ä N S E N

På mitt nattduksbord

I januari gavs publikationen "Vårt gemensamma världsarv" ut i världsarvskommunerna Korsnäs, Malax, Korsholm, Vörå och Vasa. Den damp aldrig ner i vår postlucka, men hurtigt nog frågade vi efter den på stadsbiblioteket. För den som önskar mera än en förkortad version, kan istället ta sig en titt i verket Ekot från istiden: Kvarkens skärgård - ett världsarv (2010) av Tiina Hietikko-Hautala.

Vellamo

Bakom Kosterns propeller fortsätter finlirandet. De tidigare renskrapade fläckarna på botten har nu blivit slipade och oljade, nästa steg blir målning av några varv primer och sedan giftfärg på hela botten. Vattenlinjen är också slipad och väntar även den på målning.

Följande ryck är att slipa lackytorna, såväl fribord, akterspegel och sargar som sittbrunn. Än så länge känns inte den inplanerade sjösättningen i början av maj alltför ambitiös. Aprilvädret har trots sin ombytlighet redan bjudit på "nästan-lack-väder", eller vad sägs om +9 °C en eftermiddag ner i veckan?

Ibland kommer det också ett förtjusande hårigt stycke jycke på besök. Med sig hade han denna gång en lika förtjusande handduk. Som tack serverades en tur till båtskjulet. Handduken Vellamo av Maija Louekari säljs för Marimekko. Vellamo är havets gudinna i Kalevala och uttalas givetvis med ett kort å-ljud på slutet. För den som inte är så bevandrad i den finska mytologin kanske istället tänker på Merikeskus Vellamo - Maritimcentret Vellamo.

Kanske handduken gungar på kroken i pentryt i sommar?

Insynsskydd

Alltid emellanåt är det ju svajigt och guppigt och när man minst önskar kallar toaletten. Man lutar sig över och ser den karakteristiska pottan fastsurrad vid mastfoten. Så reser man sig, monterar ner flytvästen och dyker ner i garderoben för att fiska upp ett tillfälligt insynsskydd. Skynket, ofta i form av en avlång handduk, fästs fast i ruffluckan. Det här är förstås ingen långsiktig lösning, så när man kastat av sig regnstället, sjunkit ner på pottan och drar sig en lättnadens suck faller givetvis den idiotiska handduken ner. Och där sitter man då i fören till allmän beskådan och kan inget annat än muttra.

Så nu tar vi oss alltså en funderare. Skall vi fortsätta muttra i sommar eller hitta den optimala lösningen? Kunde köksbordets vaxduk vara ett alternativ? Skulle ju förutsätta ett smartare upphängningssystem...

Lite brackvattenstänk skall den väl tåla!
Tyget torde vara 60-talets Finlayson, går att köpa som metervara.

Mot Mjältön

Bäst att börja avrunda fjolårssommarens seglats innan årets säsong tar vid. Och jo, vi var ju i Örnsköldsvik, blivit där längre än planerat pga en utdragen kuling. "Du, vi hinner nog inte med Ulvön..." Vi blickade och längtade ut. När Caramia var så gott som redo konsulterades en yrkesskeppare: "Ursäkta, men... Hur ser vädret ut där ute - så där i praktiken?" Med rådet att runda Älgön släpptes damen lös. Vi vinkade av kungen med sin tågbana och tog kurs mot Mjältön.

En kraftig medvind och Caramia gjorde riktigt bra ifrån sig. Vid höggrundet krängde hon till och vi fick smaka på krafter som arbetats upp under dagen. Själv tog jag tillfället i akt och bjöd på både jämmer och gnäll, men tystnade i samma stund som vi möttes av M/F Ulvön som rullade fram i dalarna. Jag bröt en bit Fazers blå, kikade på skepparen och log som ett Hangö Kex. Nästan en timme senare, runt 21:30 låg vi i den lagunliknande Baggviken och mörkret sjönk över oss. "Sover du? Kanske vi hinner till Ulvön i alla fall...?"

En burk Hangö Lakrits med sitt smil!
I en reklamslogan för Hangö Kex år 1926
kan man gott och väl ersätta flygarens med seglarens
- eller varför inte folkarens.

Kuun valo sulostuttaa lentäjän tietä, Hangon keksit nauttijansa mieltä.
Månljuset flygarens väg upplyser, väl hemma han med Hangökexen myser.

Mjältön, precis så spännande som vi väntat oss. Stentrappor som leder in en på farligheter, grottor med stora sugande gap, näsor som pryder bergsväggen och som vädrar minsta lilla farkost... Och höjden sedan! Med sina 236 m över havet stoltserar Mjältön som Sveriges högsta ö. Och är man tillräckligt vaken serveras också spår av björn. Det gör inte tillvaron sämre precis!

Gone to the boat

Här var det tight!

Ylläs var fantastiskt. Skopje var fantastiskt. Men, inget går upp mot att trampa iväg till skjulet för att riktigt på riktigt sätta i gång med skrapandet. Så här efter kvällste och nybakade scones känner vi bara glädje och grym lättnad över att vi hälsade på damen precis just den här eftermiddagen. Och tack M för det goda sällskapet!