I väntan på en ny morgondag bläddrar jag igenom sommarens vackraste – och fotograferade – ögonblick. Första frosten kom för ett par nätter sedan och trots mina 25 år lär jag mig aldrig att höstens kyla är bitande kall. Vetskapen om Caramia i skjulet värmer hjärtat.
Den stillsamma höstdagen till ära tog vi en körtur via Replot. Rullandes över bron skenade tankarna iväg. Vi fantiserade givetvis om en liten snurrebåt. En gammal inombordare och ett skönt puttrande med en picnic korg i fören hade suttit som en smäck!
Nu unnar jag mig en sista fotograferad stund av viken utanför vår balkong. Mörkret lägger sig snabbt.
Gillar er blogg skarpt!:)
SvaraRadera